Vi passade nyligen på att, tillsammans med vännerna Birgitta och Arend, göra en trevlig tur med övernattning till vindistriktet Robertson för att bunkra lite härliga viner inför säsongens alla festligheter. Vägen upp till Robertson är mycket vacker med höga omgivande berg, smala bergspass och gröna dalar. Vi skippade tunneln på N1:an efter Paarl och åkte den hisnande vackra vindlande vägen genom bergspasset istället. Man passerar Breede River Valley på vägen mot Robertson, och även den lilla staden Worcester.
Vårt första stopp blev på vingården
Nuy (uttalas "nöj") strax utanför Worcester, som framför allt är känd sedan lång tid tillbaka för att göra Sydafrikas bästa vita muscadel. Nuy ligger lite undangömt, och vindistrikten här ligger längre ifrån Kapstaden. Det innebär att man kan göra riktigt fynd här, och Nuys White Muscadel är ett praktexempel på det med absurda R48 för en 75 cl flaska! Här hittade vi också en prisvärd cabernet sauvignon plus en off-dry sparkling med en aning sötma som kommer att bli ett bra komplement till ostbrickan.
Därefter bar det av till den stora olivoljeproducenten
Willow Creek med ofattbara 200 000 olivträd på sina ägor! Birgitta, som har valts in i domarpanelen för SA Olive, ni vet de som granskar, smakar och certifierar olivoljor i Sydafrika (ni har säkert sett deras certifieringsklisterlappar på olivoljeflaskor), känner ägarna, men inte heller hon har besökt stället tidigare. För att vara en så stor produktionsanläggning känns det ända familjärt och gemytligt i den lilla restaurangen som serverar lättare lunchrätter. Vi slog oss ner i skuggan under ett träd och njöt av några olika quiche med fräsch sallad.
Robertson är en söt liten stad omgiven av höga berg och med massor av vackra röda blommor som kantar gatorna. Vi åkte igenom staden och stannade till vid
Springfield Estate, vackert belägen vid en damm. Birgitta och Arend som älskar chardonnay köpte högklassig sådan här, medan vi fastnade för deras underbara gröna, friska Life From Stone Sauvignon Blanc för R86 som kommer att bli perfekt tillbehör till skaldjur.
Ännu en liten bit längre bort från själva staden Robertson, utmed väg 317, finner man
Arendsig Hand Crafted Wines. Det här var höjdpunkten på vår resa, och vi hade stämt möte med ägare och vinmakare Lourens van der Westhuizen. Här har han förverkligat sin dröm som vinmakare, på sin barndomsgård som varit i familjens ägo i fem generationer. Eftermånga studieresor runt om i världen har han hittat sin egen stil där det egentliga jobbet görs ute i vinodlingarna. Efter skörden försöker han minimera den mänskliga påverkan på vinet så långt det är möjligt. I jäsningen används enbart naturlig jäst utan tillsats av enzymer. Alla vinerna var helt enkelt underbara, men vi fastnade så småningom för hans Shiraz Blok A12 för R100 och framför allt hans Cabernet Sauvignon Blok A9 från 2013 för R125 - mycket prisvärt för himmelska viner som dessa. Caben från 2013 är dessvärre slutsåld nu då vi tog de sista lådorna, men 2014 är nästan lika fantastisk.
 |
| Den tillagade delen av vår goda frukost |
Övernattade gjorde vi på
Olive Garden Country Lodge som ägs och drivs av det belgiska paret Fernando och Gina, som har något av övervintrade hippies över sig och sin livsstil. Charmigt och "eget" med mycket hjärta. Vi åt också middag i deras vardagsrum/matsal/kök/allrum, en generös vällagad måltid som var riktigt god, och vinet flödade frikostigt till alla rätterna. Frukosten var både riklig och mycket god, med både kalla och tillagade varma rätter. Hela kalaset gick på facila R2000 per par inklusive middag, viner och frukost. Rummen är lite slitna men har egentligen allt man kan önska sig, t ex air condition, morgonrockar, flat screen TV, kylskåp och en trevlig terrass att varva ner på. Vi var klart nöjda med vår vistelse - även om Birgitta och Arend hade allt sjå i världen att försöka dölja att de är högklassiga olivoljetillverkare när vårt värdpar stolt bjöd på sin egentillverkade olivolja som dessvärre var smaklös och trist.
På hemvägen dagen efter tog vi en sväng upp till
Bergsig Estate, mellan Worcester och Tulbagh, och avrundade vår "shopping spree" med några flaskor utmärkt port. Sedan gick det inte att få in en enda flaska till i vår fullastade bil! Avslutningsvis tog vi den hisnande slingriga väg R301 genom Bain's Kloof Pass som leder från R43:an till Wellington. Det är en smal och kurvig väg med bitvis magnifik utsikt. Vägen byggdes av italienska krigsfångar under andra världskriget, varav många faktiskt valde att bosätta sig i Sydafrika efter kriget. På slutet bjuder vägen på en vacker panoramavy över Wellington. Men ta det försiktigt om ni åker denna lilla smala väg. Förutom utmaningarna med de skarpa kurvorna och de branta stupen dyker det också upp babianer lite här och där på vägen.
Under jul- och nyårshelgen har vi arbetat hårt och målmedvetet för att sätta sprätt på våra nyinhandlade fynd, men liiite finns det allt kvar att njuta av framöver också.
