Kanske trampet av små, små tassar så småningom...

Vi har en tid funderat på om det skulle kännas fint att lämna ett litet arv efter Molly och oss här i Sydafrika en dag. Uppfödarkolonin av shetland sheepdog i Sydafrika har också varit överförtjusta över att få in nytt blod i landet eftersom reglerna för att förhindra inavel med all rätt är mycket stränga. Molly har hunnit bli 2 år och 4 månader nu, vilket är en perfekt ålder för att föda sin första kull med valpar medan tikens bäcken är relativt mjukt och fint. Hon löper just nu och har visat sig ha hela 11 månader mellan varje löp. Det innebär att nästa löp troligtvis kommer att bli i juli nästa år då vi kommer att vara i Sverige. Därför kändes det extra angeläget att se om vi skulle kunna para Molly under detta löp. 

Den tilltänkta valp-pappan vackra Amor är märkligt nog också en svensk shetland sheepdog. I Kapstaden finns bara en uppfödare och hon köpte en liten pojkvalp från den svenska kenneln Kråkeslottet en tid innan vi kom hit ner med Molly. Det är verkligen ett lustigt sammanträffande. Så vår idé är helt enkelt att se om vi kan starta en helt igenom svensk "blood line" här. 

Från vänster: uppfödaren Joanie, veterinär Nadine, Amor, Molly och Samira

Man skulle kunna tro att det bara är att släppa ihop en löptik med en hanhund men så enkelt är det inte alltid. Artificiell insemination är betydligt mer tillförlitlig. Men sperman från hanhunden ska helst vara så färsk som möjligt. Och här finns faktiskt en klinik för just detta, nämligen Cape Animal Fertility Clinic. Så vi har gjort några besök under Mollys löp för att se när nivåerna av progesteron skulle vara tillräckligt höga i blodet, och härom dagen var det så äntligen dags. Uppfödaren Joanie infann sig raskt på kliniken med Amor och båda hundarna placerades under ivriga och villiga tjut på veterinärens bord. Molly vände tjänstvilligt sin bakdel mot Amor som sniffade intresserat. Vad veterinären sedan gjorde med Amor ska vi förbigå med diskret tystnad men det resulterade i alla fall i önskar produkt som därefter kunde insemineras i en inte alltför motspänstig Molly. Sedan fick matte sitta med Mollys bakdel i högläge i 10 minuter medan de små spermierna simmade för glatta livet genom den lilla hundkroppen. 

Molly i ovärdigt högläge på mattes axel

Om cirka tre veckor är det dags för ultraljud då vi förhoppningsvis kommer att få se små liv inne i Mollys kropp, och om allt går som planerat blir det tillökning kring den 27 oktober. 

Under tiden får Molly roa sig med att brottas med söta Lucky, sin pojkvän nummer två som finns här på bekvämt gångavstånd i Helderberg Village. Men han är knipsad så han är ofarlig. "He is only shooting blanks", som ägarinnan Penny uttryckte saken härom dagen.

På eftermiddagen fick Molly brottas med Lucky som belöning (kolla Luckys obetalbara min!)

Håll tummarna nu för att vi får små söta "Mini-Mollies" här i oktober!