Under ett antal år nu har vi nästan undantagslöst flugit med Qatar Airways till och från Sydafrika. Det finns flera skäl till detta men här är några:
* Biljettpriserna är alltid bland de allra lägsta
* Flygtiderna är utmärkta i båda riktningarna, t ex sent på eftermiddagen från Arlanda, bytestid på bara lite drygt en timme i Doha och ankomst till Kapstaden vid 11-tiden på förmiddagen
* Även de allra billigaste biljetterna kan ombokas (t o m flera gånger) för en kostnad om cirka 1000 kr per person enkel resa och för båda flighterna sammanlagt
* Om man köper biljetterna med utresa från Sydafrika t o r får man checka in hela 45 kg bagage per person (att jämföra med 30 kg om utresan sker från Sverige)
* Samtliga flygplan är nya och fräscha och dessutom ofta av modellen Boeing 787 Dreamliner som vi verkligen gillar
* Personal vid incheckning och ombord är mycket serviceminded och trevlig
* Mat, komfort och underhållning ombord håller bra standard även i ekonomiklass
Jag, Samira, har rest fram och tillbaka lite mer än Björn under det senaste året, vilket medförde att jag plötsligt uppgraderades till silver-status i Qatars bonusprogram Privilege Club. Det damp ner ett tjusigt silverkort i brevlådan tillsammans med bagageadresslappar för två resväskor med silverstatusen markerad och ett följebrev med de fördelar jag erhåller. Bland dessa kan nämnas 10 extra kilo bagage (dvs sammanlagt hela 55 kilo - inte så dumt när vi vill ta ner insamlade skor och kläder till våra kåkstadsvänner), speciell incheckningsdisk, ombordstigning först av alla passagerare och tillgång till Qatar Airways flygplatslounger tillsammans med en gäst.
Så det var med spänd förväntan jag nyligen begav mig ut till Arlanda för att göra min första flygning som silvermedlem. Kön var redan lång till incheckningen men "min" VIP-incheckning var helt tom - härligt! I tysta, trevliga Aviator lounge efter passkontrollen kunde jag slå mig ner bekvämt och bara slappa eller jobba uppkopplad, och äta både varm och kall mat, nedsköljd med diverse drycker med eller utan alkohol. Och att kliva på planet först av alla var verkligen skönt och avstressande.
Men det allra bästa upplevde jag ombord på de båda flighterna. Trots att jag bara uppnått silverstatus (det finns både guld och platina för de som flyger betydligt oftare än vad vi gör) blev jag behandlad som rena kungligheten. Medpassagerarna i ekonomiklass tittade nyfiket på mig när personalen tilltalade mig med "Mrs Waenerlund" hela tiden. De beklagade att båda flighterna var tämligen fullbokade och att de därför inte kunde flytta mig till business class (!!!), men på första flighten flyttade de mig till nödutgången där jag fick tre säten helt för mig själv. På nästa flight såg de till att jag hamnade på en rad där jag fick ett tomt säte bredvid mig. Och på båda flighterna kom de tidigt och frågade vilken maträtt jag ville välja för att försäkra sig om att den rätten inte skulle ta slut innan mat- och dryckesvagnen hade kommit fram till mig.
Efter att jag klivit av flygplanet vid ankomsten till Sydafrika fick resan detta trevliga slut:
Sedan 2014 har vi permanent uppehållstillstånd, vilket innebär att vi får stå i den speciella passkontrollkön för sydafrikaner, diplomater och personer med permanent uppehållstillstånd. Och precis som så många gånger förut var det rena cocktailparty-stämningen i den här kön när jag landade. Vi diskuterade senaste resultaten från rugby-VM, utbytte resplaner, skämtade, skojade och flabbade så mannen som dirigerade kön fick höja rösten ordentligt för att påkalla uppmärksamhet och få oss att gå fram till passkontrollanterna när det blev vår tur. Svarta, färgade och vita tillsammans, allt i sann The Rainbow Nation-anda.
Only in South Africa
Här har sydafrikanerna redan gripits av total rugbyfeber. Vi såg semifinalen i söndags, när Springboks (eller Bokke som de kallas i folkmun) slog ut Whales, på sportbaren på vårt lokala hotell The Lord Charles. Som tur var kom vi dit en dryg timme innan matchstart och lyckades få några av de sista sittplatserna. Varje gång sydafrikanerna gjorde poäng var det samstämmiga vrålet i puben absolut öronbedövande. Många av pubbesökarna hade landslagströjor på sig och nationalsången sjöng vi alla med höga röster och handen på hjärtat.
