Tack för dansen!

På initiativ av Inger och Stefan L. samlades ett tiotal par ur Golf-kolonin till Buggkurs under fyra  onsdagskväller i Somerset West. Vår lärare heter Kent och är en jäkel på att dansa. Han tycks vara  född med fötterna i ballettposition nr 1, ni vet sådär 90 grader mellan fötterna som naturlig utgångspunkt för nästa steg.

Vi fick börja med att lära oss att räkna till fyra. Det klarade nästan alla. Jag glömde emellanåt att räkna. Sen fick vi lära oss något häpnadsväckande, nämligen att det är mannen som styr! Själv har jag begåvats med en hustru som vant sig vid att föra i dansen, också. Vi har till och med vunnit en danstävling en gång för att hon kunde föra mig så bra att det såg ut som vi kunde dansa tillsammans. Det var i Al Ain i Förenade Arab-Emiraten och vi vann en weekend-vistelse på Intercontinental Hotel i Abu Dhabi, där vi gjorde allt annat än dansade.

Nu börjar jag emellertid lära mej att sätta hulda hustrun på plats på dansgolvet. Det är en sällsam känsla. Hon är litet bångstyrig, men börjar sakteliga fatta galoppen. Nu kan vi snurra både till höger och vänster och även göra ”cuddle ups” och diverse annat koreografiskt. Man ska bara se till att hålla damen i lagom korta tyglar och inte höja armarna i onödan. Och så ska man räkna till fyra ideligen, vilket är svårt för en som är litet lat av naturen och gärna vill vila på stegen och låta damen snurra bäst hon kan.

Mitt förhållande till dans är komplicerat. Redan som sexåring erfor jag, av naturen klumpig, att barnbalettskolan som mina välmenande föräldrar satt mig i var fullkomligt övermaga, och jag fick snabbt smeknamnet ”Älvan”.  Jag förberedde mig därefter för ett liv utan dans. Småningom uppdagade jag att man kunde göra andra och betydligt trevligare saker tillsammans med damer och saknade därför inte just dansen så värst mycket.  Men det gjorde damerna helt visst. Så det var bara att krypa till korset och försöka apa sej så gott det gick på dansgolvet. Med åldern stiger kvalitetskraven och det var väl själva fanken om jag inte skulle kunna lära mej att bete mej ordentligt på dansgolvet. Till en början var jag inställd på att deltaga i buggkursen ”under protest”, men allteftersom kursmomenten föll på plats började till och med jag känna ett visst mått av tacksamhet mot Inger och Stefan som lockat dit mej. Det är ju rätt kul att svänga om tillsammans med hulda hustrun, så länge man inte glömmer bort att räkna till fyra.

Ett stort TACK(!) Peter för ett spirituellt och roligt inslag på vår blogg. Vi och säkert många av våra läsare längtar med spänning efter fler trevliga inlägg från dig.