Namibia del 4 - Himbafolket

Efter våra spännande djurupplevelser kände vi oss redo för kultur och socialantropologi. Lätt fixat genom att besöka himbabyn Omapaha som ligger nära Etosha Heights. Så här skriver Wikipedia om himbafolket:

Himba är en folkgrupp (mellan 20 000 och 50 000 personer) som lever i Kunene-regionen (ursprungligen Kaokoland) i norra Namibia. De är ett nomadiskt folk, nära släkt med Herero och talar samma språk. Himba håller boskap och getter som tamdjur. Kvinnorna ansvarar för att mjölka korna. De tar även hand om barnen, och det är vanligt att en kvinna tar hand om en annan kvinnas barn. Kvinnornas arbetsuppgifter är ofta mer arbetsintensiva än männens - det är till exempel kvinnorna som hämtar vatten till byn och bygger hemmen. Männen bestämmer och hanterar de politiska och legala uppgifterna.

Himba bär mycket lite kläder, men kvinnorna är kända för att täcka huden med en blandning av fett, ockra och örter för att skydda sig från solen. Blandningen ger huden en rödaktig färgton som är en del av Himbas skönhetsideal. Den röda färgen har även symbolisk innebörd då rött symboliserar blodet och livet samt jordens röda färger.

Pojkar genomgår vanligtvis omskärelse före puberteten, och anses därefter vara redo att gifta sig. När en dotter föds arrangeras hennes äktenskap och giftermålet äger vanligen rum när hon är mellan 14 och 17. Himba lever i ett hårt ökenklimat med få influenser från omvärlden, och har därför kvar mycket av sin traditionella livsstil. Medlemmarna lever i en välordnad stamstruktur som hjälper dem att överleva i en av jordens mest extrema miljöer.

Kvinnorna tvättar sig aldrig med vatten utan använder en rökelseliknande väldoft istället. Vi kände ingen svettlukt hos någon kvinna vi träffade i byn.

HÄR är en webbsida med fler bilder där man också kan boka en rundtur med någon av byns invånare på det sätt som vi gjorde. Byn är autentisk och inte någon "utställningsby" även om vi märker att både vuxna och barn är vana vid besökare. Det är fascinerande att se hur de lyckats hålla fast vid sina gamla sedvänjor tämligen opåverkade av modern civilisation. Av just den anledningen tillåts endast  några få av byns barn gå i skola. Det är dessa som sedan fungerar som guider för besökare.