Namibia del 8 - Skeleton Coast

Vår hyrda SUV

Vi flög till Walvis Bay (30 min bilfärd från Swakopmund) direkt från Cape Town, och hyrde en bil för vår månadslånga vistelse i Namibia. En SUV eller en fyrhjulsdriven bil är ett måste om man ska ut på äventyr i det här landet eftersom vägarna inte alltid är asfalterade och en hel del sand ibland blåser upp i drivor på vägarna.

Björn vid en av alla "honesty shops" utmed vägen

Saltkristaller till försäljning

Norr om Swakopmund sträcker den långa, kända kustremsa ut sig som kallas Skeleton Coast. Namnet har den fått från de många valskelett som tidigare kantade denna kuststräcka. Några skelett såg vi inte men däremot ett och annat skeppsvrak. Kusten är en till synes oändlig öken och den mest kända platsen är den stora sälkolonin Cape Cross med cirka 250 000 sälar (!).

När man närmar sig lite mer bebodda trakter nära Cape Cross kantas vägen av små "honesty shops" där privatpersoner har lagt ut fina saltkristaller de har hittat till försäljning. Man väljer ut det man vill köpa och lägger begärd köpesumma i en liten burk eller liknande som försäljaren har satt fram. Burken vittjas vid annan tidpunkt, och systemet verkar fungera fint utan att pengarna blir stulna av andra.

Sanddynerna är mäktiga och ökenlandskapet väldigt annorlunda men efter en och en halv timmes bilfärd till Cape Cross var vi ganska mätta på sand och sanddyner. Då satt det bra med lunch och lite förfriskningar på Cape Cross Hotel vid havet precis innan vi kom fram till sälkolonin.

Stärkta och pigga fortsatte vi färden bort mot sälarna men fick en riktigt otäck chock när vi steg ur bilen på parkeringsplatsen vid sälkolonin. Det första som slog emot oss var en mycket stark och helt ohygglig stank, inte bara av sälarnas avföring utan främst en frän likstank från alla döda sälungars ruttnande kroppar. Stanken var faktiskt så kraftig att vi båda höll på att få upp lunchen vi just hade svalt. Det gick knappt att parkera bilen för alla döda sälkroppar, och överallt skrek små sälungarna desperat efter sina mammor. Det här har vi sett på tv tidigare men detta stinkande kaos var verkligen inte något vi kände att vi behövde uppleva i verkligheten. Vi kryssade fram mellan de närmaste sälarna och tog en snabb titt ut över en del av den jättestora sälkolonin och sedan flydde vi snabbt in i bilen igen.

En del av sälkolonin vid Cape Cross

Nu råkade vi alltså komma precis i den tid då alla ungar föds (sälarna kan märkligt nog själva styra födseln av ungarna till försommaren i november) då det förstås händer att en hel del av dem råkar komma bort från sina mammor och inte överlever. Men stanken och larmet från alla djur är nog ändå inte särskilt kul även utan döda ungar överallt. Då kändes det mycket bättre att uppleva sälarna på Pelican Point utifrån havet under den katamaranfärd vi gjorde från Walvis Bay, och de båda sälkolonierna är ju faktiskt ungefär lika stora.

Med andra ord - gör gärna en biltur norrut utmed kusten för att uppleva Skeleton Coasts häftiga ökenlandskap, men är det sälar ni är ute efter så är definitivt en katamaranfärd till Pelican Point att föredra.