Säsongens sista kåkstadsvandring

För några dagar sedan genomförde vi det sista besöket i kåkstaden Kayamandi för den här säsongen. Många av er har redan gjort oss sällskap, men för de som inte har kan vi berätta hur det går till.

Madiba

Kayamandi är en kåkstad på ca 40 000 innevånare, samtliga svarta, i utkanten av staden Stellenbosch här i Kapstadens vindistrikt. Vi har lärt känna stadens inofficielle borgmästare, Madiba (ja, han är släkt och god vän med den ännu mer kände Madiba, nämligen Nelson Mandela), och med honom som underbar guide gör vi en två timmar lång vandring genom kåkstaden. Vi hälsar på hemma hos de boende, vi besöker en shebeen (den lokala puben där man brygger eget öl), vi får se hur fårhuvuden och kycklingar tillagas inför helgens festmåltider, vi går hem till Portia som gör vackra smycken av pärlor och sist men definitivt inte minst besöker vi det daghem som helt och hållet drivs av välgörenhet, t ex de pengar som våra medföljande vänner betalar för turen (R120 per person).

Portia med några av sina smycken

Vi vet att många, liksom vi, initialt har känt tveksamhet inför att "åka och begapa de fattiga" i kåkstäderna. Ni som varit med oss vet att det verkligen inte känns på det sättet under turen. Vi tar på oss shorts, t-shirt och bekväma skor, dvs är klädda ungefär som de själva är. Och de tycker det är helt fantastiskt att vi valt att resa från andra sidan jordklotet för att komma och hälsa på dom! Det ger dom också stor tillfredsställelse att få hälsa på och skaka hand med vita, eftersom det var förbjudet under apartheidtiden.

Törstiga grabbar på shebeen

De allra flesta innevånare är rena och välklädda och har tak över huvudet, och man delar generöst med sig av den mat man har så ingen ska behöva vara hungrig. Man har en säng, en liten TV, en mobiltelefon och ett kylskåp i sitt lilla krypin, och vi märker att de flesta tycks vara ganska nöjda med livet såsom det är. AIDS och HIV har minskat för varje år vi varit här, och så även arbetslösheten. Självklart behövs det fler små "Mandela-hus", och de byggs också i ganska raskt tempo inne i kåkstäderna.

Go'a kramiga barn!

Barnen tycker det är mycket spännande när vi kommer, och brukar komma rusande för att ta på dom konstiga besökarna, hålla handen, kramas och helst också bli fotograferade. Då är det extra kul att efteråt få se sin bild i displayen på kameran.

På daghemmet sjunger barnen nationalsången för oss som de lärt sig utantill av sina daghemsfröknar. Här brukar vi också träffa unga volontärer från något europeiskt land, som kommit för att arbeta oavlönat i kåkstaden under en tid. De inhyses hos Madiba som avsatt två rum för detta ändamål hemma hos sig och Mama.

Madibas fru "Mama" med Agneta och Samira

Vid besöket härom dagen hade två av våra svenska vänner, Agneta och Eje tagit med sig en massa barnskor och barnkläder från Sverige som överlämnades på daghemmet - STOR TACK, kära vänner, även för de fina fotografierna i det här inlägget som togs av Eje! Vår grupp köpte också med oss två lådor äpplen som överlämnades till Mama som såg till att de fördelades rättvist mellan barnen på daghemmet.

 

Ett stort och varmt TACK från både oss och barnen i Kayamandi till alla er som hittills följt med oss under de år vi gjort den här turen! Och till er andra säger vi varmt välkomna på en tur nästa säsong!