Namibia del 7 - djur och natur i Walvis Bay

Björn och kontaktsugna pelikaner

En halvtimme med bil söderut utefter kusten från Swakopmund ligger staden Walvis Bay som har en mer industriell prägel än Swakopmund. Detta är också den enda riktigt djupa hamnen på kusten så här lägger många frakt- och kryssningsfartyg till. Även oljeriggar ligger på svaj utanför staden i väntan på uppdrag eller service/reparation.

Här kan vi turister också kliva på katamaraner för att göra roliga utflykter till havs. Och det gjorde vi, förstås.

Laramon Tours var ett av de första företag som började med dessa turer. Väl ombord hälsas vi välkomna med en drink i form av ett glas sherry. Det är inte bara besättningen som välkomnar oss utan även en hel drös med kontaktsökande pelikaner och sälar. De nöjde sig inte med att beskåda oss på avstånd utan landade precis bredvid, och ibland PÅ, oss! Det kan möjligtvis ha berott på att besättningen matar dem med diverse marina delikatesser, men troligare är väl att det var vårt övermått av charm som lockade dem till närgången kontakt.

"Vår" katamaran från Laramond Tours

Under färden berättar kapten om kustens historia och det marina livet.

Det första vi ser är några roliga delfiner som gör en liten uppvisning för oss alldeles nära båten.

Sedan styr vi kosan mot den sandiga spetsen på halvön Pelican Point där det fullkomligt kokar av sälar i vattnet. Och på stranden ligger sälar var man än ser. Ljud och dofter är överväldigande. Sälarna låter som bräkande får och dofterna från deras avföring och blöta päls är inte helt angenäm, så kapten ser till att lägga båten så vinden blåser från oss mot sälarna - tack för det!

Det finns flera hundra tusen sälar bara i den här kolonin. Och det finns många, många fler kolonier som dessa utmed kusten. Sälarna har inga naturliga fiender här (vattnet är för grumligt för vithajar) så dessa stora sälkolonier håller dessvärre på att göra slut på all fisk längs kusten.

Schakaler, och ibland faktiskt även lejon, söker sig ner mot kusten för att få sig ett skrovmål på säl ibland, men det räcker inte på långa vägar för att hålla dessa stora kolonier i schack.

Efter vårt möte med sälarna bjuder besättningen på champagne, fantastiska ostron och annat gott drinktilltugg ombord. Vi minglar, skålar, småäter och njuter i solen. Pelikanerna vill också gärna vara med på kalaset men vi är snåla och jagar bort dem.

Här på kusten odlas ostron som av många anses vara bland de bästa i världen. Vi kan inte annat än instämma, och de vi bjuds på på katamaranen håller härligt hög klass.

Samira i livligt samspråk med pelikan

Efter några spännande timmar till havs vinkar vi farväl av båt och besättning och bilar ännu längre söderut utmed kusten. Här finns en hel del havslaguner där man skördar stora mängder havssalt som ligger i höga "snödrivor" utmed kusten. Några som också stortrivs i lagunernas grunda, salta vatten är flamingos som majestätiskt kliver omkring på sina höga ben i jakt på föda. Vart vi än vänder oss ser vi dessa vackra vita och ljust rosa fåglar i stora flockar i vattnet.

Det här är en väldigt trevlig dagsutflykt från Swakopmund.

HÄR hittar ni Laramon Tours webbplats.

GOD JUL!

Vi önskar alla våra bloggläsare en riktigt God Jul med en bild 

vi tog för några veckor sedan på ett Swakopmund, Namibia i julskrud!

Namibia del 6 - på ökenäventyr med Tommy

Nu har vi lämnat Namibia och anlänt till den kalla nord (läs Stockholm) för jul- och nyårsfirande innan vi återvänder till den sydafrikanska sommaren i slutet av januari. Men det finns fortfarande en del vi vill förmedla till er om våra namibiska äventyr, så vi backar bandet lite grann och återvänder i minnet.

I Swakopmund med omnejd finns många spännande utflykter inom bekvämt dagsutflyktsavstånd. För dem som gillar äventyrssporter som fallskärmshoppning, paragliding, sandboarding, quad-bikes, kamelridning och liknande är området ett Mekka. Vi har testat det mesta av dessa aktiviteter tidigare, bland annat i Queenstown (Nya Zeeland) som är ett annat område känt för sina fina möjligheter för äventyrssporter, och vårt sikte var därför den här gången inställt på djur och natur.
Här kommer en berättelse om den första utflykten vi gjorde i Swakopmund:

Tommy's Living Desert Tours

Tommy med sina halvtama ökenfåglar

"Välkommen till mitt kontor", säger Tommy om öknen som kallas för The Namib Dessert, eller i vardagstal bara The Namib. Den anses vara världens äldsta öken och den finns alldeles runt hörnet i utkanten av Swakopmund. När vi kört en bit blir sanden allt lösare och djupare. Då stannar Tommy och tar först av sig sina Crocks ("Dom har jag bara för att se professionell ut", säger han och skrattar) som han sedan inte sätter på sig igen på hela turen, även när sanden är brännhet - han uppmäter mer än 50 grader vid ett tillfälle. Sedan släpper han ut en del av luften i däcken så hjulen ska få bättre grepp i den djupa, lösa sanden när vi klättrar uppför och nedför sanddynerna. Någon frågar Tommy hur han ska få luft i däcken igen, och han svarar att han har ett helt gäng med cykelpumpar i bilen som alla damer ska få använda i slutet av turen, haha. Sedan tillägger han med glimten i ögat: ”Vi har ett talesätt här i Swakopmund: om man sliter ut ett par skor här så blir man kvar här för alltid!”.

Tommy var den första i Swakop som för 23 år sedan började göra den här typen av guidade turer. Han är egentligen polisman till yrket, en härligt skojfrisk man som verkar känna alla i stan. Han påminner om en liten, energisk duracellkanin när han barfota kutar i förväg för att rekognoscera innan han ropar på oss att följa efter och titta på det han har hittat. Han låter oss gå i gåsmarsch hela tiden för att i möjligaste mån inte trampa på djur och insekter som gömmer sig i sanden.

Samira med ödle-örhänge!!

Tommy är en levande uppslagsbok om djur och natur, och en härlig entertainer. Little Five Dessert Tour kallar han den tur vi givit oss ut på. ”Man måste ner på knä för att hitta livet i öknen”, säger Tommy. Det är inget man ser när man bara kör förbi. Så sent som i mitten av 1800-talet fanns det fortfarande många stora vilda djur här, t ex elefanter. På en uttorkad flodbädd hittar Tommy en elefanttand som en påminnelse om svunna tider.

En fågel slår sig ner bredvid oss på bara någon meters avstånd. När Tommy visslar kommer den flygande och sätter sig på hans hand och han matar den med små maskar och frön. Vi hittar spår av schakaler, antiloper, ormar och andra små djur. Och så fångar han in en liten ödla som han låter bita sig fast i Samiras ena öra som ett vackert örhänge. 

Palmato-ödla

Allra vackrast är den pyttelilla, genomskinliga palmatoödlan vars ryggrad man kan se under det genomskinliga skinnet. Den har vackert färgat, tunt, ömtåligt skinn som inte tål sol. Då dör den. 

Färden går vidare och plötsligt tvärstannar Tommy och springer fram till en liten buske där han brukar hitta en kameleont, och till vår glädje är den "hemma" idag också. Den har en tunga som är lika lång som hela kroppen inklusive svansen! Kameleonter äter allt som är mindre än de själva, inklusive mindre kameleonter. Den rör sig väldigt långsamt men snabbar på när den är ute efter Tommys maskar som han dinglar på lagom avstånd för att vi ska få se hela den fantastiska tungan.

Sidvindare

Dagens utmaning för Tommy blir att hitta en orm åt oss. Men till slut får han syn på spåret av en "side winder" (sidvindare på svenska) och efter lite spårande hittar vi själva ormen och hinner beundra den en stund innan den gräver ner sig i sanden igen.

Det gäller att boka den här turen i mycket god tid om man vill få Tommy själv som guide. Han har duktiga medarbetare som också gör turer men det är något alldeles speciellt att uppleva "Tommy in action". Han är liksom "the real deal". Bland det första han frågar oss är om det är viktigt att vi är tillbaka prick kl 13:30. Det säger en hel del om hur entusiastisk han är och hur mycket han fortfarande älskar det han gör. Vi avslutar turen med att beundra den fantastiska utsikten över öknen och havet framför oss och klockan hinner bli 14:30 innan vi är tillbaka i stan.

KLICKA HÄR för att komma till företagets webbplats. Vad ni än gör - missa inte den här upplevelsen om ni är i Swakopmund!

Dags för anmälan till en av säsongens höjdpunkter - Imibalagolfen!

Här kommer inbjudan till en av säsongens absoluta höjdpunkter för "svenskkolonin" i Kapstaden - det är dags för den årliga Imibalagolfen där varenda överskottsslant oavkortat går till att hjälpa fattiga barn att kunna gå i skolan (skoluniform, skolmaterial, avgifter, etc). Det driftiga, härliga paret Inger och Stefan L tillsammans med vänner jobbar stenhårt varje år för att vårt engagemang ska kunna hjälpa så många barn som möjligt, och det här är ett initiativ som vi stöttar med stor glädje.

Den trevliga golftävlingen på Strand Golf Club följs av en minst lika trevlig festkväll med prisutdelning, lotterier, auktioner och förstås en god middag där vi alla får träffas och umgås. Stefan och Inger jagar välvilligt sponsorer i månader för att prisbordet ska bli så dignande som möjligt.

Tack kära vänner för att ni orkar ta er an denna jättestora uppgift för barnens skull ytterligare ett år! Vi räknar dagarna tills den 9 februari!

Namibia del 5 - Swakopmund

Hohenzollern Building, byggt 1909 som hotell men idag privatbostäder, med den magnifika namibiska öknen i bakgrunden.

 Sedan en tid är vi nu tillbaka i vårt "base camp" i Swakopmund där vi långtidshyr en lägenhet via airbnb centralt mitt i stan.

Det här är verkligen en charmig liten stad med en koncentrerad stadskärna som lämpar sig utmärkt att utforska till fots. Det första man lägger märke till är de enormt breda gatorna. Vissa är faktiskt upp emot 50 meter breda! Efter några dagar fick mysteriet sin förklaring när en vänlig dam på Woermannhouse Art Gallery berättade för oss om stora oxkärror, dragna av upp emot 20 oxar, som förr i tiden hämtade varor från skeppen vid havet. Oxkärrorna behövde så breda gator för att kunna vända, helt enkelt. 

Arkitekturen i staden är också mycket anmärkningsvärd. Gamla vackra byggnader är friskt blandade med modernare, ibland vilt kolorerade, hus i fantasifull stil.

Swakopmund har cirka 45 000 invånare idag. Invånarna är både svarta, färgade och vita och har sitt ursprung från Tyskland, Sydafrika, olika stammar av bantu och khoisan/khoikhoi och andra afrikanska länder. De vita talar antingen tyska, afrikaans eller engelska – och inte så sällan en salig blandning av alla tre språken. 

Vi har hyrt en lägenhet via www.airebnb.com väldigt centralt och njuter av att ha gångavstånd till alla restauranger och affärer. Lägenheten ligger bara ett kvarter från havet så det är enkelt att ta långa promenader utefter stranden när andan faller på. Dessutom har vi tagit sköna spa-behandlingar och gått på gym i nybyggda The Dome några gånger i veckan för att göra av med några av alla goda kalorier vi stoppar i oss. The Dome är en häftig sport- och hälsoanläggning i utkanten av staden. 

Del av The Dome invändigt, sett från löpbandet i gymmet på våning 2.

I Namibia finns de flesta affärer som vi är vana vid från Sydafrika, t ex mataffärerna Pic n Pay, Woolworth, Checkers och Foodlover’s Market. Det går precis lika bra att betala med sydafrikanska rand (ZAR) som med namibiska dollar (N$) och kursen är identisk. Den namibiska valutan får inte föras ut ur landet så det gäller att se till att bli av med den innan hemresan.

Vädret har varit lite svalare än i Kapstaden, cirka 15-25 grader, ungefär som svensk sommar. Men den stora skillnaden är att solen lyser varje dag. På en månads tid har vi inte haft EN droppe regn. Skönt för oss men tufft för djur och natur, förstås.

Fortsättning  följer.

Del av staden med en oljerigg i fjärran som kommit in för reparation.

Project Self Defence

I lördags genomfördes den sista av

 sex självförsvarsträningar för unga 

kvinnor i kåkstaden Kayamandi i Stellenbosch. 

Flickorna på bilden visar stolt upp sina diplom som utdelades efter väl genomförd kurs.

Utbildningen har skett under sex lördagar i rad med två timmars utbildning vid varje tillfälle.

Våra diplomerade tränare från Elite Defence Academy, Sam och Dominic Conway, rapporterar att de är över förväntan nöjda med flickornas entusiasm och den utveckling de genomgått. De har visat upp en glädjande ambition och arbetat hårt samtidigt som det varit många glada skratt under övningarna.

Flickorna har lagt en god grund till en såväl teknisk som psykologisk kunskap om självförsvar. Detta i kombination med ett klart förbättrat självförtroende ger dem mycket goda möjligheter att såväl undvika som klara sig ur fysiska attacker. 

Utöver de rena kunskaperna i självförsvar har Marita S. sett till att flickorna under kursen även fått viktiga kunskaper i Första Hjälpen.  

Sammanlagt har drygt 40 flickor deltagit under utbildningens gång. Dock har det varit svårt för en del att kunna närvara vid samtliga tillfällen eftersom dessa utbildningstillfällen bland annat krockat med skolarrangemang under helgerna och inledningen på den årliga sommarsemestern. Men även om de inte kunnat delta vid samtliga tillfällen, och därmed bli berättigade till diplom, har flickorna ändå tillägnat sig en hel del livsviktig kunskap att ta med sig framöver.

Ett stort och varmt tack till alla som hjälpt till och gjort det möjligt att genomföra denna utbildning. Och ett särskilt stort TACK till alla våra generösa sponsorer!

 

Somerset Fresh Fine Wine & Food Festival

På söndag kl 14-18 är det till härliga Morgenster Estate i Somerset West man ska bege sig!
R600 gör dig både mätt, glad och på snusen. Läs mer här:

The fresh green lawns of Morgenster Wine & Olive Estate is where you’ll find foodies and wine enthusiasts on Sunday, 8 December 2019 for the inaugural Somerset Fresh Fine Wine & Food Festival.
Over 200 wines will be available for you to swirl, sip and savour, while you nibble on gourmet canapés prepared by some of the region’s most talented chefs.
Your ticket includes a festival glass, tasting of over 200 wines, as well as the gastronomic extravaganza on offer. Live music will be part of the afternoon’s entertainment. The event runs from 14:00 to 18:00.
Tickets are R600 each and are available from www.quicket.co.za or participating wineries.
For more information, visit www.somersetfresh.com, e-mail somersetfresh@gmail.com or phone 083 265 2405.

Be there or be square!

Greyton - ett kul utflyktstips

Nybyggt hus i gammal stil som påminner om danska hus

Här kommer ett spännande utflyktstips från vännerna Annemarie och Eric S, som alltid har många bra tips på lager.

Annmarie och Eric i Greyton

Om man vill göra en trevlig liten dagsutflykt är en tripp till lilla byn Greyton norr om Caledon ett lämpligt mål. Resan tar ca 1,5 timmar och man åker det mesta på N2 österut. 

Greyton har ca 2000 invånare i ett jordbruksdistrikt. Många pensionerade européer bor här och det märks på de välbyggda husen. 

Varje lördag förmiddag är det marknad där invånare säljer vad de tillverkat i form av mat och hantverk. Den lilla staden sjöd av liv denna lördag vi var där. 

Där finns flera restauranger. Vi åt mycket god husmanskost på Abbey Rose som ligger på Trip Advisors lista som nr 1 sedan sex år! HÄR är restaurangens hemsida. De har även ett litet kapell i en mysig liten trädgård och kan ordna bröllop m m.

Vi gick omkring och njöt av folkvimlet och ibland fick man se upp för rätt som det var kom en häst galopperande. De tycks vandra omkring lösa med eller utan ryttare. Små mysiga affärer och gallerier men inte alls så turistiskt som Franschhoek.

Läs mer på www.greytonturism.com. 
Här finns att göra!

Tack kära vänner för intressant tips!
Detta låter som något vi definitivt ska sätta upp på "att-göra listan"!

HÄR kan man läsa mer om Greyton på turistinformationens sida.

Huvudgatan i Greyton

Bergen syns överallt

Interiör från restaurangen

Namibia del 4 - Himbafolket

Efter våra spännande djurupplevelser kände vi oss redo för kultur och socialantropologi. Lätt fixat genom att besöka himbabyn Omapaha som ligger nära Etosha Heights. Så här skriver Wikipedia om himbafolket:

Himba är en folkgrupp (mellan 20 000 och 50 000 personer) som lever i Kunene-regionen (ursprungligen Kaokoland) i norra Namibia. De är ett nomadiskt folk, nära släkt med Herero och talar samma språk. Himba håller boskap och getter som tamdjur. Kvinnorna ansvarar för att mjölka korna. De tar även hand om barnen, och det är vanligt att en kvinna tar hand om en annan kvinnas barn. Kvinnornas arbetsuppgifter är ofta mer arbetsintensiva än männens - det är till exempel kvinnorna som hämtar vatten till byn och bygger hemmen. Männen bestämmer och hanterar de politiska och legala uppgifterna.

Himba bär mycket lite kläder, men kvinnorna är kända för att täcka huden med en blandning av fett, ockra och örter för att skydda sig från solen. Blandningen ger huden en rödaktig färgton som är en del av Himbas skönhetsideal. Den röda färgen har även symbolisk innebörd då rött symboliserar blodet och livet samt jordens röda färger.

Pojkar genomgår vanligtvis omskärelse före puberteten, och anses därefter vara redo att gifta sig. När en dotter föds arrangeras hennes äktenskap och giftermålet äger vanligen rum när hon är mellan 14 och 17. Himba lever i ett hårt ökenklimat med få influenser från omvärlden, och har därför kvar mycket av sin traditionella livsstil. Medlemmarna lever i en välordnad stamstruktur som hjälper dem att överleva i en av jordens mest extrema miljöer.

Kvinnorna tvättar sig aldrig med vatten utan använder en rökelseliknande väldoft istället. Vi kände ingen svettlukt hos någon kvinna vi träffade i byn.

HÄR är en webbsida med fler bilder där man också kan boka en rundtur med någon av byns invånare på det sätt som vi gjorde. Byn är autentisk och inte någon "utställningsby" även om vi märker att både vuxna och barn är vana vid besökare. Det är fascinerande att se hur de lyckats hålla fast vid sina gamla sedvänjor tämligen opåverkade av modern civilisation. Av just den anledningen tillåts endast  några få av byns barn gå i skola. Det är dessa som sedan fungerar som guider för besökare.

Namibia del 3 - Etosha Nationalpark

Efter tre fantastiska dagar på Safarihoek i Etosha Heights var det dags att bila till närliggande Etosha Nationalpark och ta in i dubbelrum på Okaukuejo camp strax efter att man åkt in i parken genom Andersson Gate. Boendet påminner om ett motell med längor av rum med bilar parkerade utanför. Jämfört med lyxiga Safarihoek stod dessa rum sig förstås väldigt slätt men var ändå betydligt bättre  än vi förväntat oss. Vi hade läst ganska negativa kommentarer om Okaukuejo online, både boende och restaurang men tyckte nog de var bättre än sitt rykte. Rummen är ganska stora med liten soffgrupp, kylskåp och luftkonditionering. Till bufférestaurangen ska man komma när de öppnar, innan vissa maträtter tagit slut och uppläggningarna blivit kladdiga och oaptitliga. Vi åt ändå de flesta av måltiderna i deras intilliggande café som de kallar för Kiosk. Där hade de riktigt fräscha wraps och mackor som var helt ok. Sedan kan man gå bort till den lilla minilivsbutiken och avsluta med en Magnum-glass från GB (som heter Ola här i Afrika).

Giraffer i kvällssol vid Okaukuejos vattenhål

Vattenhålet i Okaukuejo är världsberömt och vi hade höga förväntningar. Man sitter på bänkar lite upphöjt runt två sidor av vattenhålet och kan se djuren när de kommer för att dricka och svalka sig. Den bästa tiden är sen eftermiddag/kväll eller mycket tidiga morgnar när djuren inte är dåsiga av värmen och lägger sig under något träd i väntan på kvällssvalka. För att kunna göra det måste man bo över på Okaukuejo camp eftersom Andersson gate stänger för natten.

Sist av alla, i det bleka kvällsljuset, kom en svart noshörningshona och hennes unge till vattenhålet för att dricka.

Vi gick till vattenhålet i god tid cirka halv fyra på eftermiddagen för att försäkra oss om god sittplats och fina fotograferingsmöjligheter. När vi lämnade det upplysta vattenhålet i mörkret cirka kl 20:30 hade vi fått se både elefanter, giraffer, sjakaler, springboks, oryxer, zebror, gnu och noshörningar komma ner till vattenhålet för att släcka sin törst. Det var en ständig parad av djur som avlöste varandra hela tiden. Helt oförglömligt!

Förutom vattenhålet i Okaukuejo kan man med egen bil åka runt i den stora nationalparken och besöka fler vattenhål för att uppleva djuren på nära håll. Det gjorde vi också en hel del under vår vistelse och såg stora hjordar av olika djur. Även naturen är fascinerande, inte minst Etosha Pan som är en jättestor torr fd havsbotten helt täckt av salt. På håll ser det ut som en vit öken eller som om området är snötäckt. De omgivande markerna var förstås mycket torra, precis som i Etosha Heights men det gör ju också att djuren är lätta att upptäcka. I nationalparken måste man dock hålla sig på vägarna och kan inte åka fritt ut i terrängen som Safarihoeks bilar kan göra med gästerna på lodgen. Och man är nästan aldrig ensam vid djuren utan får samsas med andra bilar överallt. Nu var det lågsäsong när vi var där (eftersom det snart är jul- och nyårstid) så det fungerade ändå bra, men tipset blir att åka hit när det är just lågsäsong.

Etosha Pan - det vita "salthavet" ser ut som snötäckta vidder

HÄR är nationalparkens hemsida.
Och HÄR är Etosha Heights Safarihoeks hemsida.

Imibala December social evening

Torsdag kväll den 5e december kl 17:30-22:00 är det mingel, marknad och umgänge hos välgörenhetsorganisationen Imibala på 16 Bright Street i Somerset West. Det blir en trevlig kväll med mat och dryck, musik, handarbete, försäljning av allt möjligt, lotterier och även diverse barnvänliga aktiviteter. Not to be missed!

Traditionsenlig svensk adventsgudstjänst i Kapstaden

Här kommer en efterlängtad inbjudan till den traditionsenliga adventsgudstjänsten i Kapstaden. Gudmund Erling har fått ett nytt uppdrag som fängelsepräst i Mölndal och ny ambulerande präst från Svenska Kyrkan i Utlandet här i Afrika är Maria Thorsson. Men vår egen präst Lena Gutberg, halvårsboende i Somerset West, håller vi hårt i minsann! Tillsammans kommer nu Maria och Lena att liksom tidigare år ge oss en fin och stämningsfull start på en av årets finaste högtider.
Här kommer inbjudan:

Adventstiden står för dörren och med den kommer svensk präst på besök till Sydafrika och Kapstaden.

Maria Thorsson

Maria Thorsson heter jag och jag kommer finnas på plats i Kapstaden med omnejd 4 – 8 december.
Den 8:e december kl. 13:00. blir det härlig adventsgudstjänst i Anglikanska kyrkan,
16 Oak Street, centrala Somerset West.

Efter gudstjänsten har vi kyrkkaffe med lussekatter, pepparkakor och kaffe (från Skåne!).

Vill ni komma i kontakt med mig så nås jag på e-postadress förnamn.efternamn@svenskakyrkan.se

Varmt välkomna!

Anglikanska kyrkan, All Saints Church, är belägen på adress 16 Oak Street i centrala Somerset West (“bakom” postkontoret).

Namibia del 2

Oj, oj, oj – så här länge har det aldrig varit "tyst" på Sydafrikabloggen! Det har gått väldigt många dagar sedan vi hade tillgång till en fungerande internetanslutning. Och inte bara vi. Hela Namibia har haft stora problem i en veckas tid. Men här kommer nu äntligen lite om vad vi har haft för oss sedan sist.

Det blev tre dagar på underbara Etosha Heights Safarihoek (läs mer om Safarihoek HÄR) fyllda av häftiga djurupplevelser. Länge kommer vi till exempel att minnas elefanthjorden som badade och drack bara några meter från oss i vår Land Cruiser! Det var så skoj att se och höra hur de interagerade med varandra, och hur de små elefantungarna imiterade de stora. För att inte tala om när vår game ranger Teek tog oss till The Hide, en hydda de byggt precis vid ett av vattenhålen, och vi i lönndom kunde smyga på den söta unga giraffhanen som nästan gick ner i spagat för att kunna släcka sin törst. Där satt vi i hyddan och sippade på vår sundowner, i vårt fall varsin gin & tonic med goda tilltugg, och njöt av djuren som kom till vattenhålet för att dricka på kvällskvisten. Oförglömligt!

Safarihoek är en lyxig privat game lodge i ett jättestort privat reservat på ofattbara 65 000 hektar!  Marken var för länge sedan en del av statliga världsarvet Etosha Nature Reserve men blev sedan avdelat till boskapsfarmare i många år. 

För ett tiotal år sedan började dessa 65 000 hektar successivt köpas upp av namibiske företagaren Andre Nel i partnerskap med en holländsk investerare som vurmar för djur och natur, och de har nu med berättigade stolthet återfört detta stora landområde under namnet Etosha Heights till ”wildlife conservation”, granne med den statliga Etosha National Park. Men elefanterna river ner staketen hela tiden, så egentligen är det ett enda kolossalt området alltihop där djuren strövar fritt. Och det kan behövas i år eftersom torkan är den värsta på mannaminne och djuren får allt svårare att hitta föda och vatten. Både i privata Etosha Heights och i det statliga området finns även anlagda vattenhål, tack och lov. Dessa ser helt naturliga ut och är anlagda i naturliga svackor, men har tillförsel av vatten som pumpas upp från grundvattnet, oftast med enkel vindkraft. Ur en självisk synpunkt gynnar det safariturismen med torkan, eftersom det blir lättare att se djuren utan högt grönt gräs och man lätt hittar djur som samlas vid de få vattenhålen.

Efter vår lyxiga vistelse på Safarihoek beslöt vi att ta två dagar i den statliga parken också, främst eftersom vi hört så mycket om den makalösa upplevelsen man kan ha vid vattenhålet i Okaukuejo, alldeles innanför Andersson gate - ja, den är uppkallad efter en svensk nämligen Charles John (Karl Johan) Andersson – googla på det! Mer om denna upplevelse kommer snart. Den som väntar på nå’t gott…

Namibia - just nu en del av Sydafrika

Utsikten över ett av vattenhålen från vårt privata hus på Etosha Heights Safarihoek

 Men HALLÅ! skriver en av våra bloggläsare. Ni är ju på long stay i Namibia – det måste ni ju skriva om på Sydafrikabloggen!

Nu är det ju så att Sydafrikabloggen ska handla om just Sydafrika. Men äsch, vi gör en tillfällig utvidgning av det nationella begreppet och låter Namibia ingå i The Republic of South Africa i några veckor framöver. Så – då var det problemet fixat och framöver kommer ni att få följa våra öden och äventyr i grannlandet.

Utsikt från poolterassen på Sasa Safari Lodge i Outjo

Vi har länge varit nyfikna på Namibia men ville inte bara fara hit för att turista lite snabbt utan verkligen ha tid att VARA här. Nu har det blivit verklighet. Vi har upprättat vårt ”base camp” i den söta kuststaden Swakopmund där vi hyrt en jättefin lägenhet i en månad. Först spenderade vi en vecka med att installera oss och lära känna staden närmare. Stadskärnan är koncentrerad så det gick utmärkt att mestadels göra till fots. Det kommer att bli mer om Swakopmund längre fram, men nu får ni till att börja med en rapport från de norra delarna av landet där vi befinner oss just nu. Efter cirka sex timmars bilfärd har vi nämligen kommit upp till trakterna kring världsarvet Etosha Pan, berömt för sin vackra vildmark och sina mängder med vilda djur. Efter att ha bilat ungefär 2/3 av sträckan övernattade vi på Sasa Safari Camp, ett sött litet familjeägt ställe i närheten av staden Outjo. Lodgen är ”basic”, ungefär trestjärnigt, men rent och snyggt och med en hjärtlig familjär stämning. Dessutom drivs den helt och hållet med solenergi! Alla gästerna umgås vid poolen och på den fina terrassen med härlig utsikt över det vida landskapet. Grillen tänds på kvällen och middagen är god och vällagad med soppa, grillbuffé och lite klassisk malvapudding till efterrätt.

Huvudbyggnaden på Etosha Heights Safarihoek i soluppgången

Igår checkade vi in på jättefina safarilodgen Etosha Heights Safarihoek (ägs av företaget Natural Selection som har många safarilodger i den här delen av Afrika, www.naturalselection.com). Redan en halvmil innan vi kom fram blev vi stående med vår hyrda SUV vid ett vattenhål där en liten hjord med elefanter badade och släckte sin törst. Vilken underbar syn! De små elefantungarna plaskade skojfriskt i vattenbrynet. På eftermiddagen gjorde vi vår första game drive med vår game ranger Teek som har nästan 20 års erfarenhet i yrket och är en uppslagsbok av kunskap. Dessutom är han en väldigt trevlig och skojfrisk kille. Vi hann se ytterligare en hel hjord med elefanter, några giraffer, många zebror, antiloper, en lejonflock och precis innan solnedgången – en svart noshörning! Safarihoek är välkänt för sina goda möjligheter att se ”black rhino”, så det har vi hoppats mycket på.

Makalöst vacker solnedgång över Etosha

Det här är en utmärkt tid att resa eftersom det är just före den hektiska semesterperioden kring jul och nyår. De flesta boenden är ganska tomma nu och vi välkomnas med öppna armar. Det innebär också att vi faktiskt kommer att få vår guide Teek alldeles själva under våra tre dagar här. Det italienska gänget som också är inbokade här får trängas i egna safaribilar.

Ankomstdagen avslutades med en jättegod trerätters middag under den glittrande stjärnhimlen innan vi nöjda och trötta slöt ögonen i vårt härliga safarihus med stråtak.

To be continued...

Säsongens program på Oude Libertas

Nu har Oude Libertas, den jättefina amfiteatern i Stellenbosch, publicerat sitt kalendarium för säsongen. HÄR hittar ni det! Och om ni klickar HÄR så hittar ni en närmare presentation av de olika musikaliska evenemangen.

Nu är vi igång med självförsvarskurserna!

Våra tre superduktiga tränare Dominic, Sam och deras son Joshua tillsammans med Marita och Björn.

 Tack vare generös sponsring från många av er bloggläsare har vi nu kunnat starta upp med självförsvarskursen för unga kvinnor i kåkstaden Kayamandi! Stort och varmt TACK till er alla bidragsgivare!

30 ambitiösa flickor i åldern 14 till 24 år tränar flitigt varje lördag eftermiddag, då vi förvandlar restaurangen Amazink till träningslokal för några timmar. De professionella självförsvarstränarna Dominique och Sam har ibland med sig sin son också som har svart bälte i diverse kampsporter.

Flickorna är verkligen alerta och väldigt intresserade.
I början av kursen var alla lite avvaktande och kanske inte helt övertygade om att detta skulle leda till något nytt i deras liv. Men nu efter enbart två träningstillfällen har våra fantastiska tränare skapat en både rolig och mycket lärorik atmosfär i gruppen som gör att flickorna går in i lärandet med liv och lust. Mellan lördagarna tränar de hemma också och vittnar om att de använder syskon och vänner som mer eller mindre frivilliga träningsobjekt.

Som avslutning på andra veckans träning kallade kvinnliga tränaren Sam upp Björn för att spela buse och simulera en knivattack på henne. Resultatet var i och för sig ganska väntat men att det gick så fort och utan minsta tvekan var mycket imponerande. Som tur var fullfölje inte Sam försvaret på det sätt hon gjort om attacken varit verklighet. Hade hon gjort det hade Björn förmodligen fått spendera en och annan vecka på sjukhus. I det här fallet var det ju bara en övning men om flickorna som genomgår den här sju veckor långa utbildningen skulle bli attackerade framöver kommer resultatet definitivt bli ett helt annat än vad förövaren tänkt sig.