Vännen Thomas, som är en flitig bidragsgivare till oss här på bloggen, har skickat oss följande trevliga reseberättelse
Klicka på Läs mer >> nedan och läs fortsättningen av reseberättelsen
Lisa och jag såg fallen ifjol men ser gärna om det. Vi promenerade igenom fallen vilket är en fantastisk upplevelse av människans litenhet när man känner kraften. Ca 108 m fallhöjd och ca 1,7 km brett. Onekligen en upplevelse. I år också rekordmycket vatten, ca 93 % vilket är MYCKET.
Så iväg i lastbilsbussen (se bild) tillsammans med australiensare, irländare med Intrepid Guider till Botswana. Att ta sig över floden till staden Kasana tog tid. Eftersom det var extremt mycket vatten i floden kunde endast en av tre så kallade färjor gå. Följden blev långa köer för framförallt lastbilarna. Vi träffade de som väntat i tre dagar. Som ni ser på bilden nedan är färjan rätt primitiv men den funkar i alla fall.
Så in i Botswana. Ett stort land, ungefär som Frankrike men enbart 1.6 milj invånare. Så landet är verkligen inte tättbefolkat. Landet blev en självständig demokrati 1966 då den välutbildade juristen (utbildad i England och gift med en engelska) Sir S. Khama blev vald. Han har gjort enormt mycket för landet.
1997 fann man diamantfyndigheter vilka med åren blivit landets huvudinkomst. Numera är Khamas son president och även han är mycket populär. Lite korruption och mycket låg arbetslöshet, ca 7 %. Ekonomin är bland de bästa i Afrika. Problemet är HIV/AIDS då ca 40 % är drabbade. Det innebär att snittåldern har på ca 20 år gått ner från 59 år till 38 år. Enormt dramatiskt. Turismen är inkomstkälla nummer tre och man vill inte ha massturism. Därför är det relativt dyrt att resa och framförallt ta sig in i nationalparkerna som täcker ca 1/3 av landets totala yta. I Kasana bodde vi på Hotel Waterlilly som ligger vid Chobe River. Där ligger Chobe National Park som är den tredje största. En enorm park med mycket djur såsom flodhästar och noshörningar och enormt mycket elefanter. Vi gjorde utflykter på floden och såg framförallt flodhästar. Så vidare till Maun, ca 600 km - en rejäl sträcka. Maun är känd som en "frontier"-stad där storviltjägarna samlades innan dom gick in i Okawanga deltat. Kanske det sista riktigt orörda reservatet i Afrika.
Okawanga är ca 18 000 km2 stort. Här finns enorma elefantflockar med kanske 80 000 elefanter. Vi tog oss via så kallade "mokoros" (urholkade trädstammar) ut till de vackra öarna i deltat. Att tyst glida fram bland näckrosor och vass och se elefanter, flodhästar och giraffer är något enormt. Vi tältade på en ö och gick sedan långa vandringar i naturen. Tyvärr såg vi inte så många djur eftersom det fortfarande regnade kraftigt. Dock såg vi en del elefanter.
Bästa tiden om man vill se djuren är den torra perioden (maj till augusti). Sedan kommer regnen och framför allt då januari och februari då det regnar mycket. I april är det bättre men dock mycket regn just i år. Det gör att djuren inte behöver söka vatten utan finner det lätt. Att då finna djuren är svårt men å andra sidan är naturen nu grön och mycket vacker.
Efter övernattningar tillbaka till Maun igen där vi flög över reservatet i ett litet plan. Intressant då vi såg elefanthjordar på kanske 100 djur, bufflar, giraffer samt olika antiloparter. Vidare mycket flodhästar. Därefter åkte vi vidare ner till ett noshörningsreservat där vi såg en del noshörningar. Dock även där mycket regn. Därefter vidare till Johannesburg för övernattning.
Så sammanfattningsvis, ett fantastiskt vänligt och vackert land. Vill ni enbart se djur åk senare på året. Men vill ni mer av djur i kombination med vacker natur kan denna månad (april) vara rätt. Vi åkte mycket ca 220 mil så vi såg mycket av landet och har på det sättet en känsla av det. Alternativet är annars att flyga direkt till Maun från Johannesburg och sedan hyra 4-hjulsdrivet och på det viset besöka nationalparkerna Chobe och Okawanga. Vi är nöjda med denna lite tuffare resa vilket kanske inte passar alla. Men som sagt det är relativt dyrt och komforten är prioritet 2 då natur och djur är prioritet 1.
Så tycker Thomas och vi andra tre i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar