Ja så var det dags att bestiga det 1000 m höga Helderberg. Alla vi som bor i Somerset ser dagligen detta vackra berg och jag tror att alla när en tanke att dit upp vill man komma. Ja så tänkte vi i alla fall.
Vi är Hasse, Thomas o Lisa, Carl-Gustav o Lena. Så i torsdags kl 07 30 körde vi in vid grinden på Helderberg Nature Reserv. Där konserterna brukar vara.En underbar dag var utlovat väderleksmässigt med ringa vind och ca 25 grader.
Perfekt bestigarväder m.a.o. Vi var utrustade med vandringsstavar, vissa i alla fall, gott om vatten, smörgåsar och frukt och vindjackor.
Färden upp gick vi moturs till toppen. Då jag gått denna färd tidigare var jag självutnämnd guide, men mer därom framöver.
Underbart vacker vandring med en fantastisk blomprakt bla, de vackra och färgstarka Pyromania blommorna.
Dessa behöver en brand för att deras fröbaljor ska kunna sås. Så efter vårens bränder på Helderberg och senare tiders regn var det MYCKET blommor.
Vi pausade ofta och njöt av den makalösa utsikten. Gutbergs såg sitt hus och vi kunde även placera in ett antal hus med för oss kända familjer.
Vandringen är relativt tuff men det är vandring och ej klättring- dock relativt brant. Ibland var stigen smal så med ett stup på kanske ibland 80 m var man varsam hur man satte fötterna. Vi kom efter ca 4,5 tim upp till topparnas topp och vandringen var värd all möda då utsikten var makalös. Från Sea Islands via Taffelberget och upp mot Stellenbosch och över St Lowrys Passet. Kan ni förstå hur betagna och bergtagna vi blev?
Efter goda mackor och dryck började vi vandra nedåt igen vilket skulle ta ca 2 tim max.
Jag som varit uppe tidigare men den gången med guide och då ca 3 m sikt pga dimma. Nu mycket regn som spolat bort en del av stigarna gjorde att vi inte fann stigen ner. Skyltningen om de olika lederna är också nästan obefintlig.
Hur som helst. Vi gick fel och fick gå oledat ner. Bränderna hade gjort att vi vandrade genom ospårat och då också nedbrunna fynbos. Som ni förstår blev vi mycket sotiga och rivna. Rullgrus och en del branta passager gjorde det rätt tufft men alla hade glada miner och med gemensamma ansträngningar kom vi ner. Dock ej till utgångspunkten utan till Cordoba, Vingården.
Vi kom uppifrån så den obemannade grinden var låst. Hasse o jag först. Och eftersom det varit en tuff dag ville vi avsluta på dylikt vis. Hasse och jag ålade oss ut via ett dike med ryggsäckarna efter oss. När sedan de övriga kom, så frågade Lena hur man skulle ta sig ut. " Ålning" sa vi. " Varför tar vi inte då den olåsta grinden istället" sa den kloka Lena. Och så kom de ut!!!! Ej helt fältmässigt men klokt.
Snälla Eva fick sedan hämta oss och transportera oss till utgångspunkten och bilarna.
Vi konstaterade att efter ca 7,5 tim tuff vandring var det väl värt det, men ni som vill göra denna utflykt; ta en riktig guide och ej undertecknad. Men gör bestigningen, den är värd vartenda steg. Vi lovar.
/Thomas
Tack Thomas och Hasse för ett underhållande och trevligt reportage med många fina bilder.
Flera av Hasses bilder hittar ni
HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar