Sydafrikas historia

Vet du var homo sapiens har sitt ursprung? Är du nyfiken på hur det kommer sig att Kapstaden är så influerat av Europa? Undrar du över hur det gick till när Sydafrika frigjorde sig från apartheidsystemet? Eller hur det kommer sig att det produceras så fina viner i Kapstadens vindistrikt?

Vår vän Rolf Svahn har skickat oss ett bloggbidrag där han sammanställt en text om Sydafrikas historia. Stort tack för utmärkt bidrag, Rolf!

Klicka på "Läs mer >>" här nedan för att läsa inlägget!
Sydafrikas Historia


Det geografiska område som i modern tid kom att bli Sydafrika har sannolikt haft samma utformning i många miljoner år och varit med i historien mycket länge. Bergen i söder i den del av landet som idag är västra kapprovinsen (inklusive Kapstaden) skapades troligtvis redan för några miljarder år sedan. Den senaste istiden kan man datera till för ett par miljoner år sedan. Detta kan jämföras med Skandinavien där den senaste isen lämnade oss för 17 000 år sedan.


För omkring sju miljoner år sedan anser forskarna att människans uppkomst kan börja skönjas. Då hade det gått åtminstone tre miljarder år sedan de första bakterierna skapades. Dessa kom ur de enorma mängder aminosyror som bildats under den första miljarden år, sedan jorden bildades.


Det är en mycket lång och invecklad historia för att skapa de människor vi nu är. Många av forskarna är överens om att det skedde för omkring 7 miljoner år sedan när den art som döpts till homo sapiens bildades. Detta anses vara ursprunget till dagens människa. Enligt de flesta bedömare var det en mycket liten grupp av homo sapiens som kom att leva i Kalahariområdet, en öken med närhet till Indiska oceanen, i nordöstra delen av nuvarande Sydafrika. Forskarna anser att gruppen kom dit för en miljon år sedan. Man levde på vad naturen och framförallt havet kunde ge. Havet gav näring med fettsyror och vitaminer som utvecklade hjärnan och skapade det som i modern tid kom att kallas intelligens. Matintaget utvecklade den intellektuella förmågan och det anses att människans nuvarande intelligens nåddes för omkring 100 000 år sedan, i just Kalahariområdet. Denna lilla grupp människor anser de flesta forskare är ursprunget till dagens människor på jorden.


Mycket långt senare, i mitten av 1600-talet, kom de första vita människorna till det som skulle bli Sydafrika. De var utsända av De XVII (de sjutton), som var sjutton personer i ledande ställning i Holland och ledde det holländska Ostindiska kompaniet. Syftet var att skapa en bas och mellanlandningsstation för kompaniets fartyg mellan Europa och Fjärran östern. Det holländska kungahuset lät De XVII styra det nya landet efter eget gottfinnande och för kompaniets bästa. Ostindiska kompaniet skapade, genom sin handel med kryddor från Fjärran Östern, mycket stora förmögenheter för många personer i Holland, inte minst för kungahuset.


Denna del av blivande Sydafrika var vid den här tiden befolkat av bushmen och hottentotter. Det var total vildmark med bland annat de djur som nu kallas för The Big Seven fritt strövandes omkring.


1651 skickades Jan van Riebeeck till Kapstaden för att grunda den första holländska bosättningen. Hans tre skepp med 82 män och 8 kvinnor anlände den 6 april 1952 och grundlade en bosättning och ett fort. Platsen var mitt emellan nuvarande Kapstaden och Godahoppsudden. Arbetet gick långsamt och man hade problem med skördarna. Därför tilläts vissa av kolonisatörerna att driva egna gårdar. Samtidigt började man också importera slavar från platser som Madagaskar och Indonesien. Jan van Riebeeck kom i historien att betraktas som den förste guvernören, och stannade i Kapkolonin i sju år. Han hann under denna korta tid sätta sin prägel på landet och hans namn finns med på flera olika platser i Sydafrika, främst i Western Cape.


Man odlade olika grödor på Kaphalvön och gjorde även tappra försök att odla vin, som skulle levereras till kompaniets station på Java. Detta utan att lyckas särskilt väl. Revolutionen i Europa mot katolicismen innabar faktiskt viss hjälp. Luther gick sin egen väg med protestantismen och kalvinismen fick ett starkt fäste i Frankrike. Dessa människor hade en något annorlunda gudstro men var definitivt inte mindre religiösa.


Holland visade sig att vara en fristad för hugenotterna som dessa människor kom att kallas, och de hade goda kunskaper i att bruka jorden och att producera vin. Paul de Pree var en av dessa och tvåhundranittio män, kvinnor och barn samlades vid en gammal fransk kyrka dagen före avfärden till Sydafrika. På morgonen i början av februari 1672 avgick fartyget med bland andra de Pree och hans familj. Resan till Sydafrika skulle visa sig ta tre månader och vara en förfärlig resa. Endast etthundrasextio av hugenotterna kom fram.


Hugenotterna etablerade sig dock väl men under svåra strapatser, och skapade viner som visade sig inte bara kunna sändas till Java utan också till Europa. På vingården Constantia framställdes ett vitt, lite sött vin som levererades till Napoleon och som i nya utgåvor än idag finns tillgängligt på Groot Constantia.


Holländarna tog hand om jordbruket och kallades så småningom boer. Man förde ett kringflackande liv där man odlade marken i några år och så drog man vidare till nya odlingsmarker. Det var först i början av 1800-talet som boerna etablerade mer bofasta jordbruk och började använda gödningsmedel och bevattning.


Den svarta befolkningen bestod i början av hottentotter och bushmen i sydväst, och kosa, zulu och andra stammar i norr och nordost. Boernas sätt att leva klarades inte av hottentotterna och bushmännen, utan dessa minskade successivt i antal och försvann sedan helt. En bidragande orsak var alla bakterier som holländarna förde med sig och var vana vid, men som slog ut den befintliga befolkningen. Zulufolket växte sig allt starkare i den nordligare delen av landet och det kom till många strider mellan boerna och zulufolken, där boernas betydligt färre antal men effektivare stridsorganisation och eldvapen fällde avgörandet till deras fördel.


Vi skriver nu början på 1800-talet och så här dags i tiden och med segrarna i krigen i Europa kom Sydafrika att styras av den engelska kronan. Detta blev början till många stridigheter mellan boerna och de engelska invandrarnas trupper, precis som skett i Nordamerika knappt ett halvsekel tidigare.


Boernas och hugenotternas arbete har utan tvekan en stark plats i historien för att skapa det moderna Sydafrika. Engelsmännen bidrog, åtminstone till en början, med lite mer humana metoder att behandla de svarta och färgade människorna.


Engelsmännens krigsvinster över holländarna i Europa var också starten på uppsvinget för det Brittiska imperiet, där britterna kom att dominera världen i mer än ett helt sekel. Men det var inget som boerna i Sydafrika gillade. Nu hade i praktiken krigen mellan boerna och engelsmännen börjat. Men inget dåligt utan att det har något gott med sig, för engelsmännen avskaffade slaveriet på de ställen man hade makten. I Sydafrika var det något som boerna såg på med stor ovilja.


Till detta hade boerna gamla testamentet i bibeln som sin ledstjärna. Där stod skrivet att de vita var överlägsna och skulle hjälpa de svarta till försörjning. De svarta såg man som en ras underställd de vita och som skulle vara livegna och få sitt boende, mat och kläder men inget mer som ersättning för sitt arbete på farmerna. Engelsmännen hade en annorlunda syn på frågan, men i praktiskt handlande betydde det ingen skillnad för den svarta befolkningen.


Enligt engelsmännen var varje person fri att göra vad den ville, svart, vit, som färgad. Men det erbjöds inga andra möjligheter för de svarta än att arbeta på farmerna till mycket låga löner där merparten av den svarta befolkningen utförde de enklare sysslorna åt den vita befolkningen, till en lön som räckte till husrum, mat och kläder ofta av till dålig kvalité, men inte mycket mer.


Strax före 1840 blev det uppror bland boerna och över 6 000 personer gav sig av från The Cape. De tog med sig sitt pick och pack upp genom landet och hamnade så småningom uppe i de nordvästra delarna av nuvarande Sydafrika.


Ett par decennier senare upptäckte man diamanter, den största fyndigheten i världen. Detta skapade mycket arbete och otroliga förmögenheter för de som hade makten. Också guld hittade man. Boernas utbrytning ledde till stora motsättningar mellan britterna och boerna, och 1880 utbröt det första så kallade boerkriget. Det var ett kort krig på ett drygt år, som slutade med boernas seger och utropande av Transvaal som en självständig republik i norra Sydafrika.


Så kom det andra boerkriget och det som är mest känt som boerkriget. Det anses ha startat 9e oktober 1899, då förhandlingarna strandade mellan Transvaals invånare, engelskspråkiga i övriga Sydafrika och befolkning med holländskt ursprung. Till en början var boerna överlägsna men engelsmännen skickade mer och mer folk, bl.a. från Europa och Indien, för att kunna kväsa boerna. Detta lyckades man med efter mycket manspillan, där Winston Churchill var med och rapporterade som korrespondent och också deltog i kriget som soldat. Det var under denna tid som engelsmännen upprättade det som kom att kallas koncentrationsläger. I dessa läger förvarades många vita boer. Boerna förlorade kriget och ett fredsavtal slöts den 31 maj 1902, vilket gjorde kungen av England, Edward VII, till överhuvud i Sydafrika.


Nu inleddes det statsskick som kom att kallas apartheid. 1911 reserverades arbeten där det krävdes utbildning för vita. 1912 formulerade den svarta befolkningen en gemensam hållning i det som kom att bli African National Congress, ANC.


Landet styrdes av ett parlament och en president, men under det brittiska imperiets överhöghet. Den svarta och färgade befolkningen levde som de hade gjort flera sekler bakåt i tiden, som dåligt betalda tjänare till den vita befolkningen.


Vid parlamentsvalet 1948 vann det ultrakonservativa nationalistpartiet och formulerade mycket stränga apartheidlagar. I dessa lagar gavs de vita alla rättigheter och skyldigheter och de svarta och färgade ingen status alls. De hade vare sig rättigheter eller skyldigheter.


1960 blev landet fritt från britternas överhöghet och bildade en självständig republik. 1963 avskaffade man nästan allt engelskt såsom mynt, måttsystem, etc. Vänstertrafik och stora dela av det legala systemet blev dock kvar.


Sydafrika isolerades alltmer från omvärlden. Men den vita befolkningen var stark, intelligent, kunnig och mycket envis. Man genomförde den första hjärttransplantationen 1967, och man tillverkade drivmedel för bilar av kol och vätgas. Även idag är man världsledande på att tillverka bensin från kol och vätgas och att framställa vätgas. Under denna tid skedde många stora kontroverser mellan den vita och svarta befolkningen. Polisens och militanta svartas agerande ledde till många människors död. Namn såsom Sharp-Ville och Soweto påminner oss om dessa händelser.


Oroligheterna i landet och omvärldens tryck på Sydafrika för att avskaffa apartheidsystemet blev allt starkare. Det fanns dock en mycket stark rädsla inom den vita befolkningen, till att införa en fullständigt fri stat där varje man och kvinna hade fria rättigheter och skyldigheter. Man var mycket orolig för att den svarta befolkningen skulle ge sig på de vita och ge igen för alla oförrätter sedan generationer.


Under regeringen PW Botha inleddes förhandlingar med ANC -ledare såsom Thabo Mbeki om ett förändrat statsskick. Dessa hölls mycket hemliga då det vita motståndet var starkt. Man gjorde till en början försök att splittra ANC för att på så sätt kunna behålla en del av makten. Nelson Mandela som varit en symbol för frihetskampen flyttades från Robben Island till Pollsmoor Prison nära Paarl. FW de Klerk tillträdde som president när PW Botha avled. Denna tid i slutet av åttiotalet var mycket svår och det fanns starka motsättningar inom den vita befolkningen och en uttalad rädsla att släppa ifrån sig makten. Militanta grupper orsakade mycket skada. ANC både förhandlade och tog till väpnad kamp för att få till stånd ett nytt styre.


Det var tack vare kloka och djärva människor, symboliserade av FW de Klerk på regeringssidan, som det till slut kom till stånd en förhandling om ett nytt statsskick. Nelson Mandela frigavs 1990 och förhandlingarna fördes sedan officiellt i fyra år. Det fanns många förslag till kompromisser, där den svarta befolkningen gavs medstyre men inte fullt ut majoritetsstyre, men dessa förkastades av ANC. Enda framkomliga vägen var att utforma en ny konstitution och att införa majoritetsstyre, vilket man så småningom kom överens om.


Det var en orolig tid i Sydafrika och de vita trodde att de skulle dödas eller kastas ut ur landet. Många flyttade utomlands eller skickade sina barn utomlands. Många, för att inte säga praktiskt taget alla, skaffade vapen för att kunna försvara sig om de svarta skulle anfalla. Nelson Mandela blev en symbol för fred och frihet. Efter det att förhandlingarna avslutades och man kom överens 1994 blev det val till den nya staten och ANC vann med en majoritet på 60 %. Nelson Mandela blev den nya statens president, och FW de Klerk och Thabo Mbeki vicepresidenter.


Nu följde en tid med mycket progressivitet och utökade relationer med utlandet, men också med mycket missnöje och oroligheter. På ledningsnivå hade det hänt mycket positivt, men för den breda massan var det som det alltid hade varit. Man får upprepa beskrivningen från 1840: merparten av den svarta befolkningen gjorde livet bekvämare för den vita befolkningen, till löner som täckte kostnaden för dålig kvalité av mat, husrum och kläder, men inte mycket mer.


På senare år har det vuxit fram en ökande medelklass. Denna utveckling kan man främst se bland välutbildade färgade, och i viss mån också hos den svarta befolkningen. De allra flesta vita i Sydafrika lever välmående. Det har också skett en viss progressivitet för den svarta befolkningen, men det går långsamt precis som det gjort i många andra länder. Utbildning av de unga är en nyckelfråga och till detta behövs det resurser som än så länge saknas, främst genom att det inte skapas tillräckligt med jobb. Arbetslösheten är mycket hög.


Man har lyckats undvika stora konflikter trots stora motsättningar, och rädsla från framförallt den konservativa vita befolkningen. Detta är positivt för framtiden. Kan man få ihop den kunnigheten, entreprenörskapet och landets fysiska resurser och undvika förödande konflikter kan landet på längre sikt gå mot ett ökat välstånd också för de stora grupperna av befolkningen.