Molly goes African - del 11

 Igår var internetanslutningen så dålig att det var omöjligt att publicera något, men nu har vi bättre tur så här kommer senaste nytt.

Det blev en ganska tidig start från Keetmanshoop eftersom vi ville ha lite extra tid vid gränsen in till Sydafrika som var det sista hindret för oss att lyckas föra in Molly och för alltid göra henne till sydafrikan.  Och tur var det! I en och en halv timme (!!) sprang vi fram och tillbaka mellan olika byggnader, först på den namibiska sidan och därefter på den sydafrikanska. Så här gick det till:

Namibiska sidan:

* Först Agricultural department för att föra ut Molly ur Namibia.

* Sedan en speciell avdelning av tullen för att få tillstånd att föra ut vår hyrbil från Namibia.

* Därefter Immigrations för att fylla i ett papper på att vi lämnar Namibia och få utresestämpel i passet.

De första vinodlingarna!

Sydafrikanska sidan:

* Nej, nej - inte Agricultural för Molly först, här inte! Spring bort till Immigrations först och få inresestämpel i passen! Nähä, inte det heller. Vi måste först till Health Department några hus längre bort för att visa upp våra PCR-testresultat från Windhoek plus fylla i hälsoformulär.

* NU kunde vi får springa tillbaka till Immigrations för att få inresestämpel i passet och visa upp våra Permanent Residencys.

* Dags för Molly att ta sig igenom nålsögat! Det första den bistre mannen frågar efter är "payment for the dog". Va?!? Kvittot på att vi köpte henne för snart 1,5 år sedan?? Nej, på att ni betalat de R240 som vi vill ha för att ni ska få föra in henne. Jamen DET är ju inga problem, säger vi glatt och börjar rota efter "ränder" i plånboken. Nej nej, detta kan endast betalas via internet. Men vår namibiska internetuppkoppling är precis slut och våra sydafrikanska telefoner har ingen "data bundle" (internetuppkoppling) eftersom vi inte kunnat köpa det hos Vodacom ännu. Då blir det ingen införsel av hunden! Kan vi inte få koppla upp oss på ert wifi då? Nähä, det vet de inte hur man gör. Efter långt debatterande och ivrig hjälp från alla andra kunder och anställda på kontoret kom vi på lösningen att den bistre mannen, som vid det här laget tinat upp av Mollys slickande, kunde betala summan åt oss via sin egen mobil och att vi kunde betala honom i kontanter för det. Puh! Efter massor med pappersexercis var det äntligen KLART!!!

* Sista anhalt blev den sydafrikanska polisen där vi skulle registrera införseln av hyrbilen i Sydafrika. Det gick faktiskt snabbt och smidigt trots att vi till vår fasa upptäckte att vi inte fått något kontrakt på den automatväxlade SUVen vi kör, utan bara på den manuella bilen som vi först fick men sedan bytte ut. Men polismannen upptäckte tack och lov inte att det dokumentet saknades!

Rosenhof

Helt utmattade satte vi oss sedan i bilen, tittade på varandra och sa med en röst - KÖR härifrån, för bövelen!!! När vi kommit några hundra meter från gränsen drog vi ner rutorna, lutade oss ut och tjoade och skrek ut vår glädje! We made it!!

Väl framme på vårt guesthouse i Springbok åt vi en firarmiddag med underbar springbokfilé innan vi tog en kvällspromenad och sedan utmattade stupade i säng. Idag har vi bilat drygt tre timmar till den lilla fina staden Clanwilliam där vi ska sova den sista natten "on the road" innan vi kommer hem till vårt hus. Här har vi bokat söta The Garden Cottage (två sovrum, vardagsrum och kök) på mysiga, familjedrivna Rosenhof Guesthouse som ligger idylliskt i en parkliknande anläggning med stora gräsmattor (gissa vem som är mest glad över gräsmattorna, haha). Vi har hela det lilla söta huset för oss själva och utanför finns en pool och grillterrass. Här skulle vi gärna ha stannat längre men det får bli en annan gång. Resan hit har fört oss in i ett allt grönare landskap med pampiga berg och över häftiga bergspass. Nu ska vi ut och hitta någon take-away-middag att ta med oss tillbaka och avnjuta på grillterrassen i solnedgången med en nöjd och glad sydafrikansk hundflicka vid våra fötter.

Rosenhof

To be contineud...