Molly goes African - del 9

Trött Molly med matte
precis efter landningen i Windhoek.

Igår på Arlanda trippade en söt liten sheltie omkring i spänd förväntan i sitt koppel bredvid matte, saligt ovetande om vilket långt flygande som väntade. Vi mötte två piloter på Pressbyrån som tindrade med ögonen och sa "Åh, så söt!". Björn var snabb i kommentaren och replikerade "Och hunden är ju rätt söt den me', eller hur?". Han är busig, husse!

Molly skötte sig verkligen exemplariskt och klev snällt in i sin väska när det var dags att kliva ombord. Och med våra klappande händer nedstuckna i väskans öppningar gick det tämligen smärtfritt både att lyfta och landa. Första benet var ju också bara två timmar. Efter tre timmar i Frankfurt, då vi lekte med henne för att trötta ut henne och gick hur många kilometer som helst på den jättestora flygplatsen för att komma till vår gate, var det dags för nästa etapp, denna gång hela 10 timmar lång. Planet taxade ut i vad som föreföll vara en hel evighet. Björn började till slut tappa tålamodet och mumlade "Var det inte meningen att vi skulle FLYGA till Windhoek?"

Anyway, till slut kom vi iväg och hade rejält med plats både för oss och Molly i våra business-säten. Flygningen gick egentligen jättebra, men det som blev jobbigt var att Molly totalvägrade att göra vare sig "nummer 1" eller "nummer 2" på de medhavda kissmattorna av blöjmaterial som vi lade ut på golvet på flygplanstoaletten. Hon höll sig från kl 12:30 igår till kl 08:30 imorse - 20 timmar!! Vi led verkligen med henne eftersom hon ju måste haft det eländigt jobbigt. Och sova gick ju heller inte så bra för husse och matte eftersom vi var rädda att missa signaler om att hon var redo, och att hon istället skulle göra ifrån sig inne i väskan eller på ett säte när vi då och då smugglade upp henne en stund.

Med andan i halsen har vi sedan idag fajtats med näbbar och klor för att få ut en automatväxlad SUV från Hertz. Det tog så lång tid att vi sedan fick tokbrådis med att försöka lösa Mollys tillstånd för att resa in i Sydafrika och våra nya covid-tester för Sydafrika. men till slut lyckades vår namibiska agent trolla fram en veterinär som snabbt skrev ut intyget utan att fråga hur länge vi varit i landet, och med 6 minuters marginal hann vi passa vår tid för att göra nya PCR-tester! Så just nu är vi alla tre helt utslagna på mysiga, hundvänliga hotellet Roof of Africa och ser fram emot en lång natts sömn innan resan fortsätter söderut i Namibia imorgon.

So far so good - det känns underbart att allt gått bra hittills iaf.

To be contined...