Molly goes Afrikan - del 12

Med vår trevliga värdinna Karen framför vår jättestora hyrbil och Rosenhof Guesthouse

I morse var vi verkligen ivriga att komma iväg! Men vi hade inte mer bråttom än att vi hann ta en bild av oss alla tre tillsammans med vår jättetrevliga värdinna Karen som verkligen givit oss en härlig avslutning på vår resa på hennes mysiga och personliga guesthouse Rosenhof. Hit vill vi återvända snart för en längre vistelse!

Bara lite drygt 3 timmar kvar till vårt hus nu. Men samtidigt finns det ju så mycket att se och uppleva i trakterna kring the Cederberg Mountains, Clanwilliams och ut mot Atlantkusten. Till slut enades vi om att vi bara inte KUNDE missa att titta på alla vackra vårblommor i Postberg Nature Reserve vid Langebaanlagunen. Det skulle lägga till ungefär två timmar till vår resväg men vi har hört att det ska vara osedvanligt mycket blommor just i år från sydafrikanska vänner som var där alldeles nyligen. Det blev en fin färd genom ett grönt och vackert jordbrukslandskap och mäktiga vidder av fynbos. Molly var som vanligt tålmodigheten personifierad trots att dessa vägar var snirkligare och skumpigare än de vi tidigare färdats på. Då och då satt hon upp i sin bur och tittade ut på landskapet genom fönstret. Och så äntligen var vi framme! Men nu kom hela denna resas första och enda riktiga besvikelse – vi fick inte köra in i naturreservatet med hund i bilen även om vi lovade dyrt och heligt att hon skulle stanna i bilen hela tiden! Så omvägen var helt förgäves och några blomsterhav fick vi inte se.

Men besvikelsen gick snabbt över ju närmare Somerset West vi kom. Och när Taffelberget tornade upp sig framför oss började våra hjärtan sjunga lovsånger och ögonen nästan tåras. Så äntligen var vi framme vid vårt hus. Det hela kändes mycket märkligt, dels att anlända hem på detta sätt i stället för med taxi från flygplatsen och dels att vår svenska tillvaro (läs Molly) helt plötsligt fusionerades med vår sydafrikanska. Och Molly känner definitivt på sig att det här är annorlunda än alla tidigare stopp utefter vägen. Hon har sprungit omkring både inomhus och utomhus med glatt viftande svans och små krumsprång av glädje som vi inte sett henne göra tidigare. Det sägs ju att hundar känner på sig hur ägarna mår, och Molly verkar ha klart för sig att vi hör hemma här och är lättade och glada att allt gått vägen. Nu har vi nio dagar här innan vi får tillträde till vårt nya hus och inflyttningen dit tar vid. Men först ska vi ta det lugnt några dagar och bara njuta av att vara här igen. SOM vi har längtat!

På väg till Cape Town: TIA - This Is Africa! Det sitter en kille på flaket bakom däcken dessutom!