Gamla brillor hittar nya näsor

Våra vänner från Västerås, optikerparet Bettan och Jan L, åkte tillsammans med Björn till "vår" kåkstad Kayamandi för att hjälpa de boende där med utprovning av glasögon. Många svenskar i vår lilla koloni utanför Kapstaden har bidragit med begagnade glasögon som nu skulle komma till användning hos behövande fattiga kåkstadsinnevånare. Våra vänner Sirkka-Liisa och Björn B. med son och sonhustru följde också med för att Sirkka-Liisa skulle kunna skriva ett reportage om dagen.
Här kommer hennes utmärkta berättelse:

Vi samlas i en av kyrkorna i kåkstaden Kayamandi strax utanför Stellenbosch. Lokalen fylls på med kvinnor i tunga kroppar, äldre magra män med svaga leenden och en och annan yngling. Några barn tittar in, lekfullt hoppande och med nyfikna blickar.

Optikerparet Bettan och Jan L har tillsammans med medhjälpare Björn W. och vännerna Ingegärd och Lars Ö. riggat i ordning en primitiv optikersalong i kyrkan. Bord har burits fram och två besöksstolar utplacerats med ryggarna mot resten av församlingen men vända mot en tavla fastsatt på väggen.

Tavlan visar symboler i form av kammar vända hit och dit i olika storlekar. Symbolerna är enkla att härma med händer om språkkunskaperna inte skulle räcka till.

Madiba håller ordning
 Ordning och reda råder och Madiba, som är lite av kåkstadens informella  "borgmästare" och är känd och uppskattad av alla, har tidigare delat ut nummerlappar till de som behöver glasögon. Han gör också guidade turer i kåkstaden och pengarna från dessa utgör grundbulten i driften av en förskola vägg i vägg med kyrkan. 

Paret Levin håller denna glasögonutprovning för andra året i rad. På "mottagningen" ropas kunderna upp nummer för nummer i ett kösystem. 

- Det här är stort för oss, säger Bettan, vi hinner inte känna efter vare sig hunger eller törst. Vi får en fantastisk energi av alla tack och nöjda leenden.

Glömd teknik får nytt liv

Brillor med varierande grad av trendighet är prydligt utplacerade i styrkor om plus och minus för att snabbt hitta till de nya ägarna. Utprovningen sker med redskap från tiden innan den digitala världen nådde optikerna.

En gammaldags trälåda utrustad med glas på ett skaft har nu fått nytt liv. Vi med några år på nacken minns den skräckinjagande bågen som optikerna spände fast rejält på våra skallar för att i den plocka i glas av olika styrkor och vridningar. Den tycks fungera utmärkt, att tolka av de nöjda och glada miner som de undersökta kunderna visar. Någon tycks missnöjd med bågen och Bettan och Jan försöker tillfredsställa behoven av att inte bara se bra ut utan också att se bra ut.

Florina gillar att läsa

Jag talar med Florina 71 år som fått könummer 33 till dagens utprovning. Florina är en godmodig, lugn, vacker dam som säger sig må fint. Hon talar utmärkt engelska och berättar att hon opererats för starr för några år sedan. Därefter passar inte hennes gamla glasögon längre och hon hoppas på att hitta nya.

- Jag älskar att läsa magasiner, säger Florina, jag kan inte somna på kvällen utan att ha läst. Tidigare tyckte jag om att virka men det har blivit svårt då ögonen trasslat.

Florence vill kunna läsa SMS

Florence är en annan kvinna som väntar på sin tur. Hennes engelska är minimal och vi kan endast med svårighet förstå varandra. Hon berättar att det är svårt att ringa med mobiltelefonen och att se på TV. En stund senare kommer Florence tillbaka till mig efter att hon fått glasögon och hon är så lycklig. Hon ser och utropar: Shoot me again, with my glasses on! Och jag tar fram kameran på nytt och tar en bild och visar upp den för henne. Hon tycks vara mycket nöjd med sin outfit.

Vuyo tror att allt ordnar sig

Vuyo är en ung kvinna på 26 år som tagit sin mamma till mottagningen. Mamman bor i provinsen Eastern Cape och talar endast xhosa och brukar hälsa på sina barn och barnbarn några gånger per år. Dottern Vuyo har själv ett barn på sex år och bor i en kåk tillsammans med sin bror och hans fru och deras två barn. Vuyo hoppas kunna ge sin pojke möjlighet till utbildning men det hänger förstås på huruvida hon kan försörja sig och pojken. Just nu har hon ett tremånaders kontrakt på ett jobb inom kommunen. Hur situationen blir efter att tiden gått ut vet hon inte.

- Jag får hitta ett nytt jobb om jag inte får en fortsättning på detta, kanske på en restaurang, säger hon.

Bulelwa vill att barnen får utbildning och jobb

Bulelwa är 39 år och har just fått sina första glasögon. Hon har haft besvär med att kunna läsa under några års tid och ser nu fram emot att kunna läsa bibeln igen. Bulelwa flyttade till Stellenbosch år 2000 och lever tillsammans med sin make som jobbar mycket och en av sina tre döttrar och sina föräldrar. Bulelwa är lycklig över att ha ett jobb. Hon städar på Universitetet i Stellenbosch och tjänar cirka R 2000 per månad. Detta motsvarar cirka 1300 SEK med dagens kurs.

- Jag hoppas att mina barn får en bra utbildning och jobb, säger Bulelwa på min fråga om hur hon hoppas framtiden ska te sig. Jag vill ha ett varmt hem där jag kan vänta hem mina barn och barnbarn.

Bertha drar ett stort lass

En kvinna med pigga ögon och ett inbjudande leende blir min sista intervju denna gång. Bertha 58 år är en starkt religiös kvinna. Hon är lycklig över sina brillor - nu kan hon läsa bibeln i den kyrka vi sitter i - hennes kyrka.  Bertha talar sotho, ytterligare ett av de många språk som talas i Sydafrika.

Bertha är skild sedan många år och lever nu tillsammans med sin son som är 33 år och systerbarn. Där finns tvillingar på 10 år och ytterligare två barn på 11 och 12 år. Till familjen hör också ytterligare en son på 26 år som är fast i droger. Han är just nu placerad på annan ort. Han är våldsam och har givit sig på både mamma och bror flera gånger. Bertha visar mig ett ärr i tinningen som bevis för sonens tilltag.

- Jag förklarades Hiv-positiv för många år sedan, berättar Bertha. Jag var så mager och sjuk då, men jag har fått hjälp och mår nu väldigt bra. Jag har ont om pengar men hankar mig fram genom att städa och tvätta.

Berthas son tittar till oss och även han har fått glasögon. Dessa kommer dock inte hjälpa hans högra öga som ser ut att ha drabbats av gråstarr. För det krävs pengar till en operation. Pengar som vare sig Bertha eller sonen har.

Summering av dagen

- Visst är vi trötta nu, säger Jan, vi har jobbat från klockan nio till tre men vi har haft så roligt. Vi har hunnit med 130 utprovningar och kunnat hjälpa de flesta med passande glasögon.

"Kunderna kommer, kunderna går" spelar i mitt huvud då den ena efter den andra lämnar lokalen med glasögon på sin näsa eller i ett tryggt fodral i handen. Det vinkas och kramas och glasögonhändelsen känns som ett bra forum för att samtala med sina grannar i kåkstaden. Vi kunde höra många skratt och uppvisning av nunor med nya brillor på näsan. 

Alla köande hanns inte med, men Madiba bedyrade de väntande att deras nummer skulle ropas upp först nästa lördag då Bettan och Jan åter riggat upp sin utrustning. En beundransvärd hjälpinsats av dem båda!

Och...

Om du vill bidra med glasögon till nästa år, så har Bettan och Jan för avsikt att fortsätta sitt arbete även 2015. Det viktiga är att glasögonen ska vara hela och rena och märkta med sina styrkor. Endast enkelslipade brillor mottages i styrkor om upp till +/- 3,0. 

Tips!

Jag talade med min optiker Carina Björken på Liljebergs Optik i Gimo om min resa och Bettan och Jans glasögonprovning. Hon gjorde ett jättejobb med att märka upp glasögon som kunderna lämnat kvar. Cirka 35 par glasögon, rengjorda och varsamt packade i fodral och kartonger hamnade slutligen från Gimo i kåkstaden Kayamandi i Sydafrika. Stort tack!

Och vi vill rikta ett stort TACK till Sirkka-Liisa för ett jättefint reportage. Och förstås även till Bettan och Jan för deras fantastiska insats som alltså fortsätter även nu på lördag. Ni som vill bidra med glasögon framöver tar med dessa till Sydafrika och lämnar dem till oss, Bettan och Jan eller några andra i vår närhet här i Somerset West med omnejd.