fredag, december 18, 2015

The Millhouse Kitchen at Lourensford Wine Estate

De två unga damerna som öppnar dörren för oss besvarar inte våra glada förväntansfulla leenden, utan ser surmulna och uttråkade ut. Det första de säger är "Have you got a reservation?", inte ens "Välkomna". De leder oss in till ett litet bord i den lite murrigare innerdelen av restaurangen, som går i bistrostil med tegelväggar och bord utan dukar. Vi sneglar ut på den vackra, ljusa inglasade verandan med härlig utsikt och vita dukar på borden, varav en hel del står tomma. Vi frågar om det är samma meny där och om det finns ett ledigt bord, och får jakande svar och ännu en sur blick när vi då insisterar på att få sitta där istället.

Märklig start på kvällen! Nu blir det ju en besvärlig uppförsbacke i fortsättningen, tyvärr. Vår trevliga, och varmt leende servitör Anati och hans likaså trevliga manliga kollegor gör sitt bästa för att balansera vårt intryck, men tonen är liksom redan anlagd. Inledningen gör att vi blir mer kräsna och "gnälliga" på ett trist sätt som vi inte ens gillar själva.

Björn tar en förrätt, men Samira beslutar att gå direkt på huvudrätt. Samira sjötunga är perfekt tillagad och saftig, och jätteräkorna på toppen goda - MEN Björns kycklinglevermousse smakar som vilken trist leverpastej som helst. Inte i närheten av den ljuvliga vi åt härom dagen på Avontuur. Björns musslor i en god sås är bra - MEN den crème brulée vi delar på är trist. Uppläggningarna är godkända men alldagliga utan finess. Ja, kanske var vi onödigt tuffa i vår bedömning, men där ser man vikten av att det första intrycket blir rätt. Kanske ger vi dem en ny chans så småningom. Kanske...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar